Ibland känner man sig så liten. Som när man hamnat i en situation man själv inte försatt sig i. Som när man inte blir behandlad med den fullvärdiga respekt man förtjänar. Som när andra människor får en att känna sig som en belastning fast det ordet inte ens borde finnas på världskartan.
Jag pratar så klart om vården, om sjukhus, om människor som borde byta jobb eller åtminstonne jobba med sin attityd. Det sliter så frukteligt på en att skickas runt i vården som något utan värde, där ingen tar sitt ansvar och där jag inte skulle veta ett jota om det inte var för att jag jagar läkare och sköterskor på telefon för att få veta mina provresultat.
Det gör mig så förbannad att vi skall behöva bli bemötta på detta sättet. Och aldrig slutar man att förvånas....
Usch, det känns som om den sortens behandling är mer regel än undantag! Sänder en stärkande tanke! Stå på dig gumman!!
SvaraRaderaGe dom en ordentlig känga nästa gång! Fy sjutton va trött man blir på såna människor! :P Skärpning, skärpning.... Energitjuvar till tusen är vad dom är! Men stå på dig gumms, du är bäst!
SvaraRaderaÄlskar dig min bästa Alexandra
SvaraRadera