Nu har nästan fyra månader gått sedan den dag jag insåg att livet inte är en lycklig saga från början till slut. Det har inte gått många dagar utan tårar och förtvivlan sedan dess.
Jag gråter för att världen är orättvis och för att det onda alltid drabbar de finaste människorna.
Jag gråter för att sanningen slår mig i ansiktet och för att jag inser att alla som jag älskar och håller av på ett eller annat sätt kommer skiljas från mig.
Jag gråter för att trots att jag älskar dig mer än vad ord kan beskriva så kan jag inte göra något för att skall bli som vanligt igen.
Jag gråter för att jag inte i min vildaste fantasi kan föreställa mig vilken enorm smärta och sorg det måste vara när mattan dras undan under ens fötter och livet förändras i en handvändning.
Jag gråter för att jag önskar att jag kunde finnas där för dig i en större utsträckning och för att jag ångrar att jag inte funnits där mer.
Ja, jag gråter för allt och det räcker att jag tänker på dig för att tårarna skall komma och allt det handlar egentligen bara om en enda sak - att jag älskar dig så himla mycket och att du inte förtjänar det helvete du går igenom, för du är världens bästa <3
0 reaktioner:
Skicka en kommentar